23 aug: Dräkter till Svenska Hockeyligan

Inför starten av Svenska Hockeyligan har jag ritat av alla lagens (alla) dräkter.

Det är ett pilljobb med samtal till lagen, hitta rätt person och få rätt uppgifter.

Förr om åren såg grafiken ut någonting åt det här hållet. Skälet till de lita kantiga dräkterna var att vi inför ett VM fick underlag från NIKE som kunde användas direkt och de såg ut just så här. Och så utgick jag från det.

När två svenskar skulle hedras i NHL - och deras tröjor hissas – tänkte jag att det måste se bättre ut. Och så blev det en samling tröjor med mer naturligt utseende och från "rätt" tidsepok. Bakifrån naturligtvis så man kunde se namnen. 

När jag lite senare skulle sammanställa alla som varit kaptener så insåg jag att man borde vända på tröjorna så man kunde få med "C" på framsidan.

Årets upplaga av dräkterna blev så här.  Mer naturliga än de tidigare kantiga dräkterna, men inte lika varierade som NHL-dräkterna. Jag ville de skulle se lika ut för att kunna användas i guider och presentationer på ett juste sätt.

Men jag ritar bara tröjor. Inte tröjor och byxor som vi gör på fotbollen.

Jag kan inte undanhålla er denna lilla notering. Grunden Bois ger ut en tidning i Göteborg. Där för handikappade ställa vilka frågor de till till någon känd idrottsstjärna. I senaste numret: Hockeylegenden Håkan Loob. Kolla den här frågan. Loob har inget svar, vet du?

20 aug: Ännu mer Jai Alai

Lite mer om Jai Alai (se två tidigare inlägg).

Det finns flera försök att beskriva frontonen. Det här känns lite stympat. Frontonen är lång och här visar man bara en lite del. Dessutom får jag intrycket av att linjerna inte är proportionellt utsatta. Lägg märke till att markeerinspunkterna ser ut som bollar vilket förvirrar något.

Det här känns betydligt bättre. Bättre proportioner och dessutom känns det tydligt att banan fortsätter även om den inte finns med hela vägen.

Själva kastredskapet kallas Cesta. Det är som en förlängning av handen i form av en korg

Lite mer fakta. Jag fallar alltid för sekvenser som kastaren i botten. Frontonen är åter lite kort.

Alla sporter har sina moment och sin taktik. Så även Jai Alai. Nå, nog om denna sport. För denna gång.

18 augusti: Ett besök på Daytona International Speedway

Ormond Beach stängdes för biltävlingar. Istället öppnades 1959 Daytona Internationall Speedway i Daytona Beach, omkring 15 minuter 

Porten in är pampig. Statyer av gamla racinghjältar står på flera ställen. Som alltid med amerikanska sportanläggningar ger arenan utifrån ett lite ödsligt intryck för att det finns massor av tomma parkeringsplatser när det inte är någon tävling. 

Väl inne inser man hur stort det är. Stort var bara förnamnet. Banan är 4 kilometer runt om och man kan se hela banan banan från alla platser. Mest kända tävling är förstås Daytona 500 som kallas The Great American Race. Nästa race avgörs 24 febr 2014 (Klicka här)

Banan är kraftigt doserad och det är svårt för den som är mer van vid Formel 1 att riktigt förstå tjusningen i dessa rundbanelopp.

Och jag som inte riktigt förstår tjusningen med motorsport måste erkänna att på den här arenan är det en viss känsla att så ett par meter från en förare som drar förbi. I morgon är jag åter på jobbet. Då börjar vardagen igen.

15 aug: En besök på Ormond Beach – racingens födelseplats

Under min semester i Florida passade jag på att besöka Ormond Beach, det är motortävlingarnas officiella födelseplats.

Vid stranden finns en liten park som talar om de historiska händelser som utspelat sig här. I början av 1900-talet var det svårt att ordna biltävlingar. Skälet var att det fanns inte vägar att åka fort på. Men 1902 noterade en gäst på Ormond Hotel att det gick bra att köra bil på den hårda sandstranden. 

Ransom E Olds Pirate var den första bil som tävlade på stranden. Året var 1902. Men den första officiella tävlingen hölls året efter, 1903, då Olds utmanade Alexander Winton och Oscar Hedstrom på motorcykel. Winton vann. Winton slog också hastighetsrekord med 109 km/timmen.

Loppen blev oerhört populära och drog stora åskådarskaror. Många rika fartfantaster tog in på Henry Flaglers Ormond Hotel, bland andra Harvey Firestone och Henry Ford. John Rockerfeller kom också och köpte senare ett eget hus nära stranden. I parken vid stranden står minnesstenar över olika rekord som satts ute på playan. 

Vid stranden byggdes på sommaren 1904 en liten verkstad, Ormond Garage, som i folkmun kom att kallas Gasoline Alley. Garaget brann ner den 7 januari 1976. Men i minnesparken har man nyligen byggt upp en kopia av huset som kan beskådas av besökarna. Det sista världsrekordet sattes på stranden 1935 av Malcolm Campbell. Sedan tog annan motorsport över. 1959 förbjöds slutligen alla motortävlingar på stranden. Skälet: Daytona Interntaional Speedway öppnade ett stenkast in åt land. En klassisk motorsportarena där klassiska lopp körts ända sedan dess. Mer om den i en kommande blogpost.

I dag är Ormond Beach en badstrand. Med badvakt, Atlantvågor och surfare. Om ni ser till höger i bilden finns det också bilar. Det är en av få stränder i Florida (som en tribut till historien) där det fortfarande är tillåtet att köra ner bilen...

.... men några hastighetsrekord sätts inte längre.

13 aug: Mer om Jai Alai

För den som är intresserad av att veta mer om Jai Alai (eller Pelota som det också kallas) kommer här lite grafik.

Först utrustningen. Bollen kommer med så hög fart att en hjälm på varje är nödvändig. Notera formuleringen "..för att skydda huvudet från dödliga skador".

Men kan inse risken med spelat om man kollar den här grafiken. De snabbaste bollarna i olika sporter. Listan toppas av en badmintonboll som tydligen uppmätts till 421 km/timmen. På fjärde plats ligger ett Jai Alai-kast på 302 km/timmen. Men badmintonbollen är gjord av gåsfjädrar, golfsvingen på andra plats är det ingen som står i vägen för och på tredje plats finns den snabbaste badmintonbollen under en tävling. Jai Alai-bollen däremot ska mötas när den studsat på väggen. En projektil som kommer emot spelaren. En hjälm är mer än nödvändig.  

Bollen har en kärna av gummi, som är lindad med linnetråd och omgiven av två bitar getskinn. (Jag tror numera det finns varianter med andra material, ulltråd, latexkärna. I övrigt är den här lilla grafiken lite märklig. 

Det här är en sida ur det som på svenska kallades DN:s sportlexikon. Lägg märke till att spelaren i den övre ser ut att vara kopierad direkt från lexikonet. 

Här ser man också en skiss (i falskt perspektiv) på en fronton.

Det kommer mer Jai Alai. 

11 aug: Om Miami Vice och Jai Alai

I inledningen av den gamla kultserien Miami Vice (1984–1989) visas en kort sekvens av den sport som kallas Jai Alai (det uttalas hi'li) och som tidigare var stor i Florida. 

Jag kunde inte motstå frestelsen att med egna ögon få sen en professionell fronton (namnet på en jai alai-arena). Der finns bara ett fåtal i världen och många av dem är byggda i Florida. Så jag tog mig till en av dem som finns i närheten, i Fort Pierce. 

Vägen till Jai Alai-arenen är utmärkt med särskilda vägskyltar (!). 

Hela anläggningen är en spel- och dobbelhall. Hit kommer man om man vill spela på hästar eller hundar. Eller spela poker. Eller spela på Jai Alai-matcher. Vadslagningen liknar spelet på hästar. Man kan spela på vinnare och plats.

Men Jai–Alai är en sport på nedgång. Och några matcher spelas in i Fort Pierce så här års. Bara några veckor i januari och februari kan man se det live (Det pågår spel längre söderut i Fort Lauderdale [Klicka här så kan du se matcher live], men dit är det för långt att åka bara för sakens skull). Jag fick komma in och se den tomma arenan, men de slog inte på ljuset så bilden blev väl inte den bästa. 

Här är en bättre bild på en Fronton. Den här bilden är hämtad från webben och visar frontonen i Fort Lauderdale. 

I Fort Pierce blev jag guidad runt av arenachefen Kyle Collette. Och när jag sa att ett av skälen att jag ville titta på en fronton var att jag minns introt från Miami Vice svarade han snabbt. Såg du avsnittet "Killshot" som handlade om Jai Alai. 

Det visades för 27 år sedan. Den 10 oktober 1986, under Miami Vice tredje säsong, visades avsnittet Killshot som handlade om en Jai Alai-spelare Tico Arriola. Hela avsnittet kretsar kring sporten Jai Alai. Bitar av avsnittet Killshot kan ses om du Klickar här

Mer om Jai Alai i kommande bloggposter då jag ska berätta mer om denna en gång olympiska sport (!).

9 aug: Besök på en annan gammal OS-arena

Huvudarena för OS i Atlanta var Centennial Olympic Stadium. Det var här som OS-invigningen hölls. Det var här Ludmilla Engqvist vann OS-guld på 100 meter häck (Är det hon på fjärde banan?). Det var här Michael Johnsson sprang sprang 200 meter på då otrologa 19,32. I dag...

....ser det ut så här. Arenan finns kvar men ändå inte. Redan från början var det plannerat att efter OS skulle halva arenan rivas och det återstående delen skulle göras om till ny hemmaarena för basebollaget Atlanta Braves. Arenen heter i dag Turner Field. 

MCT (eller KRT som det då hette) gjorde den här grafiken över OS-arenen när det begav sig. I den lilla kartan nere till höger syns Fulton arenen där Braves spelade tidigare (se mer nedan). 

Här är en översiktsskiss på den Olympiska arenan...

...och så här ser Turner Field ut idag.

Det här är innerplanen. Just nu är Braves inne i ett stim och radar upp segrar. De har [8 aug] 13 raka segrar (Klicka här). (Bilden är inte från en aktuell match).

Vid infarten till parkeringen finns en OS-portal kvar som minner om det som hände för 17 år sedan. Det här är och förblir en historiskt olympisk plats.

Nere på parkeringen finns en inskription som minner om en annan tid, före olympiaden. Det står "Fulton Stadium, home of the Braves 1966–1996". [Den nya arenan invigdes den 4 april 1997]. Det var den gamla parkeringen som blev plats för den nya arenan och den gamla arenans lokalisering blev den nya parkeringen. Så olika faller ödes lotter.

8 aug: Gamla OS-arenor – Centennial Park i Atalanta

Ett besök på ännu en plats förknippat med ett OS. 1996 hölls OS i Atlanta i Georgie i USA. MItt i stan byggdes Centennial Olympic Park. ett grönt vattenhål ett stenkats från CNN. Det minner om OS. På flera olika sätt. 

Så här ser området ut. Parken är 85 000 kvadratmeter och innehåller olika delar. Nere till vänster syns CNN, ute till vänster (inte utsatt på kartan) men i området vid Georgie World Congress Center, ligger Philips Arena där Atlanta Hawks spelar sina hemmamatcher i NBA och uppe i mitten World of Coca Cola.

Den stora ingången är pampig med kolloner och skyltar  (Vid ingången från Andrew Jackson International Blvd).

 Från andra håll är det mer diskret. (Vid Baker Street. Barnens lekplats syns i bakgrunden 6 på kartan). 

Stora delar är belagda med stenar som innvånare och supporters till Olympiaden erbjöds köpa och få sina namn ingjutna i (Taget nära 3 på kartan). Varje år besöks parken av omkring 1 miljon människor.

Tragiskt nog minns vi också parken för den bomb som briserade här den 27 juli 1996 mitt under OS och som dödade 1 och skadade över hundra (ytterligare en dog, men av en hjärtattack). En säkerhetsvakt pekades felaktigt ut som skyldig och först 2005 kunde den ansvarige dömas. Han fick livstids fängelse.

Så här beskrivs bombens beståndsdelar.

Parken har bland annat en staty för den olympiska rörelsens grundare Pierre de Coubertin (10 på kartan) ...

...och en populär fontän (2 på kartan) där barn hoppar och plaskar. Förutom de gånger man visar fontänen i aktion till musik. Ett vackart skådespel som vanligen pågår cirka 12-15 minuter. Lägg märke till att fontänen är formad som det olympiska ringarna. 

I parken finns också stenar där samtliga medaljörer under OS har fått sina namn inristade (Vid 5 på kartan). Bland andra...

...hela det svenska silverlaget i handboll med  Magnus Wislander längst ner...

...silverlaget på 4x200 meter frisim med Anders Holmertz och Lars Frölander...

... Ludmilla Engqvist på 100 meter häck...

...och guldet på 500 metet kanot till Agneta Andersson och Susanne Gunnarsson. Fler bloggposter från semestern i USA kommer snart. 

2 aug: Travets paradis i Florida

Den första juli meddelade travtränaren Åke Svanstedt att han lämnar Sverige. (Du kan läsa artikeln om du klickar här). Och det är hit han ska flytta. Till Palema Trottning i Vero Beach.

Det är en pampig portal som leder upp till träningsanläggningen. Namnet Palema Trottning är hämtat från Alf Palema som vann klassiska Hambeltonians 1992. 

Loppet kan ses om du Klickar här. Vi känner ju igen flera andra hästar med samma stamnamn: Gidde Palema (Elitloppet 2004) och Torvald Palema (Elitloppet 2009). 

Hela anläggningen i Vero Beach ägs av familjen Bender tillsammans med Åke Svanstedt, enligt deras egen hemsida. Det här är en kort svep in mot anläggningen. 

På anläggningen finns en 1000 meters banan, en 900 meters sprintbana och plats för 92 hästar. Du kan läsa mer om detta travparadis om du Klickar här. Ytterligare en hälsning från min semester i Florida.